Nu upptäckte jag min gamla "kompis" och stresskapare perfektionismen när jag höll på med Gulhakens första videoinslag. Det var mycket svårt att säga att jag blev "klar". Jag ville pilla, pilla, pilla och förbättra.
Tricket jag brukar använda för att "lura mig själv" är att säga att det alltid går att göra bättre senare. Den här gången var det också en övningsuppgift. Jag har inte redigerat eller filmat på år och dar och kände mig ringrostig. Är det en övningsuppgift behöver det inte bli bra.
