Att skriva saker "i verkligheten" är inte min starka sida. Då kan stressen slå över i skrivkramp och blockering. Det hände tidvis den gångna veckan. Texter på webben är inte alls lika skrämmande, de kan man ju gå in och uppdatera när som helst...
Det här projektet är ju specialanpassat för mig egentligen. Det finns många spår att jobba på samtidigt. När något blir stressande kan jag "koppla av" och byta till någon annan viktig arbetsuppgift. Det är så finurligt så. Men med en ansökan som ska vara inne ett visst datum funkar inte det arbetssättet.
Det gick så långt så jag fick bryta arbetet helt och ta mig en promenad eller göra något helt annat några gånger. Sedan så funkar mycket bättre att jobba på kvällar och helger av någon anledning. Så ska det inte vara egentligen, men nu fick det bli så.
Lösningen jag kom på till slut var "20-minutersknepet". Skriva 20 minuter. Paus 20 minuter. Och så vidare. (Tiderna beror ju på hur dåligt man mår så klart!) Då hade jag grepp på den otrevliga perfektionisten som tycker jag ska sitta och skriva effektivt åtta timmar i sträck.
