Håller precis på som bäst och kämpar med egna "hjärnspöken". De yttrar sig som skrivkramp nu när jag ska spotta ur mig utvärdering och nyansökan i projektet. Krav. Prestation. Förväntningar. Deadline. Usch...
Detta har förstört flera dagar; hela helgen. Ibland lyckas jag jobba när det inte är arbetstid på kvällar och helger. Då finns det inget prestationskrav. Men nu funkade inte det "fuskknepet" heller.
Så, då var det dags att påminna mig själv igen. När något växer och blir oöverstigligt... Vad göra?
- Stanna upp.
- Dela upp problemet.
- Börja med en pytteliten del.
- Kanske en skrattretande pytteliten del?
- När väl tröskeln är passerad kommer man längre än man tror.
Knepet funkar. Det tråkiga är att jag måste påminna mig själv gång på gång. Det är så tröttsamt att trilla dit gång på gång på gång... Men jag får ju övning.
"Åh, intressant, nu får jag öva mig på det här" som Kay Pollak sa.
:En beskrivning av ditt
:En beskrivning av ditt tillstånd kanske?
Dina teckningar är underbara.
Dina teckningar är underbara. Men den här gången hade jag en egen som jag tyckte passade bra. Jag försöker skrämma prestationsmonstret. Och håller på att lyckas!
Sedan kan man konstatera att vi har något olika stil i våra illustrationer...