På ledarplats i Dagens Nyheter tas ett intressant ämne upp; varför vi är friska. En stor undersökning visade att 29 procent av dem som suttit i koncentrationsläger under andra världskriget mådde psykisk bra. Hur kan det komma sig? Hur kan 29 procent som upplevt helvetet på jorden klara sig så bra och må psykisk bra efteråt?
Formuleringar och kopplingar i texten gör att jag tror det kan uppfattas som provocerande, men jag tycker det känns som ett mycket intressant perspektiv. Hur gör vi för att stötta det friska, återhämtningen, den positiva processen? I samhället kan vi omedvetet skapa strukturer som stöttar och bekräftar det negativa. Hur motverkar vi detta?
Det handlar om känsla av sammanhang (KASAM).