På ledarplats i Dagens Nyheter tas ett intressant ämne upp; varför vi är friska. En stor undersökning visade att 29 procent av dem som suttit i koncentrationsläger under andra världskriget mådde psykisk bra. Hur kan det komma sig? Hur kan 29 procent som upplevt helvetet på jorden klara sig så bra och må psykisk bra efteråt?
Formuleringar och kopplingar i texten gör att jag tror det kan uppfattas som provocerande, men jag tycker det känns som ett mycket intressant perspektiv. Hur gör vi för att stötta det friska, återhämtningen, den positiva processen? I samhället kan vi omedvetet skapa strukturer som stöttar och bekräftar det negativa. Hur motverkar vi detta?
Det handlar om känsla av sammanhang (KASAM).
Datum:
2010-04-07
Åååh, KASAM är superspännande
Åååh, KASAM är superspännande tycker jag! Det delas upp i tre delar; begriplighet; hanterbarhet och meningsfullhet, som relaterar till hur jag förhåller mig till (situationer i) mitt liv och min omvärld.
Antonovsky, som har formulerat KASAM-teorin, talade också om ett salutogent synsätt, dvs att se det friska hos en människa (med sjukdom). Det är motsatsen till det patologiska synsättet, som betonar det sjuka. Inom sjukvården har man ett patologiskt synsätt, och det är väl meningen också, att observera, diagnosticera och förhoppningsvis bota eller lindra sjukdom. Utanför sjukvården, tycker iallafall jag, att ett salutogent synsätt är att föredra!
Antonovskys bok "Hälsans mysterium" är lite seg, men intressant läsning.